Med att ha roligt som motivation.

Andreas Andersson springer

Tänkte länge vad jag skulle vilja dela med mig av och flera gånger föll jag tillbaka på vad som driver mig att springa.

Vad är min motivation i löpningen och varför?

Det finns en röd tråd genom hela min löparkarriär som började 2014, jag var 34år och vi pratade på jobbet om Göteborgsvarvet.  Jag hade aldrig provat Göteborgsvarvet, aldrig sprungit ett halvmaraton och aldrig deltagit i en löptävling.

Där svarade tävlingsinstinkten på den första frågan.

Skulle jag klara det, vilken tid skulle jag utmana?

Tävlingsmomentet är kul. Det är kul att vinna. Det är kul att tävla.

Sen vem man tävlar mot är väl där jag har min styrka, oftast mot mig själv men kan också vara den jag tränar med för dagen eller bara en VR rygg som jag fantiserar fram. Har väl blivit bättre på realistiska mål genom åren och få vinna lite oftare, mer kul.’

Varför är det så viktigt att ha kul?

Ja man kan ju tänka sig att nåt som inte är så roligt gör man bara för att man måste, hur enkelt är det att få kontinuitet i det?

Kontinuitet är en viktig byggsten i löpningen, för att undvika skador, för att må bra, för att kunna springa och för att ha kul.

Allt hänger ihop, jag hörde en gång att man aldrig ska köra så hårt så man inte vill springa nästa dag igen, ja nu tillämpar jag det inte fullt ut men jag tillämpar mindsetet som jag nämnde.

Varför utsätta sig för träning som inte är kul?

Om man jobbar som elitlöpare kanske du i perioder måste underkasta dig den träning som krävs.

Måste man det som motionär….. Fundera på det….

Under hela min löparkarriär så drömmer om nya platser och att få realisera drömmar är speciellt.

Allt ifrån att få se en stad vakna på en resa i Afrika med en mara som mål, kamelerna står vid sina vattenhål och kikar upp. Barn som springer bredvid och hejar på till att springa i alperna på gröna stigar med kor som står och ser på medan skällan slår. Där murmeldjuren kikar fram ur sina hål och Edelweiss står och vajar i vinden.

Där upplevelsen är det yttersta.

Mjölksyran sprutar ur öronen och benen är helt sönderslagna men miljön bara tar andan ur dig och fyller dig med ny energi.

Löpningen tar mig till allt det och ger mig allt sånt.

Det är mitt varför.

Just nu ser jag mest fram mot att få resa igen, få tävla igen….

Andreas A
40 år
Motionär, upplevelselöpare